Blodyn
Un swrth yw Sharon. Un bigog, un grin
sydd wedi plygu mewn am hi’ hun
yn blisgyn di-ildio, brown
fel rhisgl
castanwydden ola’r hydref.
Mae rhai yn dweud bod ei gwên yn hardd
er yn brin – yn wir, mae’n harddach
o fod fel dŵr mewn anialwch
ond y gwir amdani yw
na welodd neb ei phetalau gwiw
ers blwyddyn neu ddwy.
Ond rhowch ddiferyn iddi
ar y diwrnod iawn, ym mis tywydd mawr –
deigryn, neu jin, neu law taranau –
ac mi ffrwydrith
yn llond cwpan o rosyn gwlithog
sy’n troi ei hwyneb llyfn tua’r llif
ac yn sugno’n hy o lygad y storm.
Translations of this Poem
Flower
Translator: Elin ap Hywel
Sharon’s a sad bag. Spiky, screwed up,
folded in on herself
in a tough brown shell
like the bark
on autumn’s last conker.
Some say she has a pretty smile
though it’s rare – tell the truth, it’s prettier
for being scarce like rain in a desert
but nobody’s seen
her petals unfold
for quite a while.
But give her a drop to drink
when the weather’s right, in the monsoon season –
tears, or gin, or tempest water –
she explodes
a cupful of dew and roses,
turns her plump, smooth face to the rain
and drinks, fearless, from the eye of the storm.
Blomst
Translator: Karsten Sand Iversen
Sharon er en strid sæk. Prikken og vrang,
rullet sammen om sig selv
i en hård brun skal
som barken
på efterårets sidste kastanje.
Nogle siger hendes smil er kønt
skønt sjældent – det er sandt, det er kønnere
fordi det er som regn i ørkenen
men det er også sandt
at ingen har set hende blomstre
i et års tid eller to.
Men giv hende en dråbe
når vejret er rigtigt, i regntiden –
tårer eller gin eller tordenvand –
og hun eksploderer
et bæger af dug og roser,
vender sit fulde ansigt mod skybruddet
og suger uforsagt af stormens øje.
Flower
Translator: Christine De Luca
Shö’s a grötti-barrel, Sharon. Jaggy an trumsket
fowlded in apön hersel
in a tyoch broon shall
or da husk
o hairst’s hidmist puckle.
Some say her smile is boannie
though hit’s rare – truth ta tell, hit’s boannier
for bein lik desert drush
but naebody’s seen her grace
for a twalmont or mair.
But weet her trapple
on da richt day, in a doontöm –
tears, or gin, or tömald watter –
an shö oppens
a cupfoo o dewy rose,
turns her smooth face tae da wadder
an sooks fae da nooky o da gale.